Får man tycka illa om Britta Persson? Sveriges samlade recensenter verkar inte tycka det.

Själv blir jag arg när jag hör hennes gnälliga röst. Jag slänger mig på fjärrkontrollen så fort jag hör ”and in the year…”, -bort med skiten jag lyssnar heller på statiskt brus! Hon är ett sömnpiller, tråkig tråkig tråkig! Värst av allt är att hennes musik inte svänger ett jävla dugg! I sådant fall kanske jag hade kunnat stå ut med gnällrösten.

Men det som stör mig mest är vurmen kring henne. Det finns många bättre band och artister som förtjänar hennes kontrakt på Bonnier Amigo och framför allt många som förtjänar speltiden på radio.

Hon känns som den där nya tjejen som kommer till klassen på mellanstadiet. Tjejen som alla tjejer vill bli vän med och alla killar blir förälskade i, men ingen vet varför.

Kritikerkåren är enade om att hon är en ung begåvad tjej och recensionerna är späckade till bredden med lovord och superlativ. Hennes skiva hyllas (om än försiktigt) som årets skiva redan i januari! Det känns som att dom har utlyst en tävling på sin årliga kongress om vem som kan skriva den bästa hyllningen till henne.

Det känns också lite som att hon blir hyllad för att hon rör sig med erkända musiker och producenter. Precis som med Jonna Lee för att hon sjöng en duett med Ed Harcourt.

Undrar vad recensenterna skulle skriva om Amanda Jenssen om hon hade haft samma människor runt sig? Men nu kommer ju inte Amanda från samma creddiga bakgrund så hon kommer ju aldrig få en chans. Men Britta kommer från den bakgrunden och Britta spelar lo-fi och lo-fi får man inte kritisera, just för att det är lo-fi. Men framför allt så får man inte såga unga ”begåvade” tjejer.

Andra bloggar om: Britta Persson, Recensenter