”It’s been seven hours and thirteen days
Since u took your love away
I go out every night and sleep all day
Since u took your love away
Since u been gone I can do whatever I want
I can see whomever I choose
eat my dinner in a fancy restaurant
But nothing
I said nothing can take away these blues,

‘Cause nothing compares
Nothing compares 2 u”
Prince - Nothing compares 2 u

Jag är en dålig förlorare, det vet nog alla som spelat spel med mig. Jag hatar att förlora, jag blir så sur och frustrerad och ibland ledsen tom. Jag har länge funderat på varför jag blir det. Jag vet inte om det bara är det att jag gillar vinna som gör det. Jag hatar att förlora allt. När jag var liten så fick hela familjen leta efter leksaker som jag tappat bort för annars skulle jag bli så förtvivlad att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. När jag blev äldre så blev det skivor istället. Jag är fortfarande lite ledsen över en Metallicaskiva jag blivit av med och då gillar jag dom inte ens längre.

Jag kämpar alltid in i det sista för att inte förlora. Jag skulle säkert ha varit bra på fotboll om det inte var det att jag är så dålig på avslut. Det är jag även i en annan mening. Jag har haft tre förhållanden som jag har haft svårt med avsluten på. Det senaste är det värsta. Ett förhållande som varat fram och tillbaka i fem och ett halvt år nu. Dom två första åren var helt underbara och nästan löjligt problemfria, den senare tiden var i mångt och mycket ett godhjärtat försök i konstgjord andning tillspetsat med svartsjuka och ångest.

Det är inte lätt att lämna världens underbaraste person hur mycket hon än sårar en. Speciellt när vi båda så himla gärna vill att det ska fungera. Det är inte lätt att starta om på nytt med ett distansförhållande. Det är inte lätt när det finns andra män med i bilden. Det är inte lätt helt enkelt. Men det var värt ett försök hur ont det än gjorde. Ingen kan ändra mig på den punkten.

För jag försökte i alla fall. Det gjorde jag. Oavsett vad andra sa till mig så fortsatte jag att kämpa. Men ibland så måste man inse att man har förlorat, oavsett hur dålig förlorare man än är. Det är bara att släppa och gå vidare, som är kontentan av alla goda råd jag fått. Råd som jag för det mesta inte bett om, men ofta önskat att jag kunnat följa. Om det nu inte hade varit så komplicerat.

Efter ett otroligt jobbigt men väntat telefonsamtal är allting klart. Allt var som väntat och det är dags att gå vidare. Det har ju hon gjort. Jag kan ju inte fortsätta kämpa mot väderkvarnar…

“Maybe we could make it all right
We could make it better sometime
Maybe we could make it happen baby
We could keep trying
but things will never change
So I don’t look back
Still I’m dying with every step I take
But I don’t look back”
Kleerup & Robyn - With every heartbeat

Andra bloggar om: Prince, Relationer, Förlora, Cervantes, Don Quijote, Kleerup, Robyn