Det regnar i mitt liv
Det regnar ute. Jag hörde att det har regnat 27 dagar i rad på Irland. Det känns som att det har regnat hela mitt liv. Jag hade sådana förväntningar på den här sommarn. Allt gick åt helvete i början men det skulle ordna upp sig. Nu regnar alla möjligheterna bort. Inga spelningar på Ritz, inga sköna parkhäng och inga nya bekantskaper. Bara regn.
Jag lyssnar på LCD Soundsystem - All My Friends. Tänker på en gammal vän som gillade dom. Jag hörde att han gjort slut med sin flickvän. Dom som var det perfekta paret, om inte deras kärlek höll hur kunde då någon kärlek göra det? Jag vågade hoppas på mig och Sofia, men det höll inte heller. Det är lätt att bli bitter för mindre. Jag blir mer sentimental. Har alltid sådan separationsångest från vänner och flickvänner. Jag har det tom från mina skivdubbletter.
Jag var hemma i Gävle i helgen och hälsade på. Det var kul. Allt var sig likt och folk likaså. Nattlivet var så där, någon pretentiös svartklubb och någon sunkig reggaeklubb inte mycket mer. Timbuktu spelade på fredagen, men han är ju inte så skoj längre.
På söndagen hade min syster födelsedagskalas. När övriga släkten hade dragit så satt vi kvar och åt kinamat och drack vin, tre flaskor blev det till slut, en var med andra ord. I min familj pratar man inte om saker så mycket. Jag tror att mamma och min syster har varit rädd för det. Men nu släppte det lite, antagligen pga vinet. Jag fick reda på lite mer om vem min pappa var. Det var iofs inga roliga saker jag fick reda på, men det kändes skönt ändå. Han har bara varit ett spöke för mig tidigare.
Försöker tänka positivt. Jag har en bra skivsamling med en massa nya skivor som behöver lyssnas på, jag har en massa bra vänner som jag behöver umgås med och jag bor i en underbar stad med en massa söta flickor jag behöver flirta med.
Andra bloggar om: Regn, Musik, Vänner, Kärlek, Gävle, Timbuktu, Familj, Göteborg
