Tåg
Jag är sjuk och sitter och lyssnar på Night Train med James Brown. Det är sorgligt att alla hjältar ska dö någon gång. Sånt gör mig alltid orolig.
Jag har sagt upp mig från mitt butiksjobb nu. Nytt år, nytt jobb. Nytt liv? Jag vill det, men jag lever som alltid i dåtid. Grubblar över sånt som har hänt och lyssnar på musik av döda artister. Kom att tänka på en liknelse, att man kör en bil med så smutsiga rutor att man inte ser framåt utan bara bakåt genom backspegeln. Så känns mitt liv just nu.
Min kompis Markus skrev om tåglåtar i sin blogg för ett tag sen och jag kom på att jag gillar tåglåtar. Det var en tåglåt på tv idag, på ”kvalitetsserien” Las Vegas. Gladys Knight var med som sig själv och uppträdde på Casinot med Midnight Train To Georgia.
Det sköna med tåglåtar är att dom handlar om att åka från något, till något mål. Det känns alltid så problemfritt att åka i dom låtarna. Den senaste månaden har jag suttit 30 timmar på tåg. Det är nästan en arbetsvecka. Men jag har bara åkt tillbaka till saker. Hemstaden, mitt ex och släkten.
Min vän Kevin ska åka på roadtrip i USA igen. Även om det känns lite som att åka tillbaka så vill jag verkligen följa med. Jag måste bort.
