Imorgon flyr jag landet. 12:25 landar jag på franska Rivieran, eller i Marseille närmare bestämt. Ser redan fram emot fisklukten i gamla hamnen som ligger 50 meter från mitt hotell i Vieux-Port. Ser fram emot att dricka vin på bistron, dricka pastis och spela boule i parkerna och bara driva omkring och se franskt dekadent ut.

Förhoppningsvis får jag även biljett till Olympique de Marseille mot PSG. Kan bli en helt otrolig fotbollsmatch, OM har tydligen jävligt schyssta tifon och dom satsar nog extra hårt när dom möter hatlaget PSG.

Nu laddar jag inför resan genom att lyssna på fransk musik. För att vara trendriktig några år för sent så får jag väl sammanställa en lista med fransk hiphop.

1. IAM – Marseille La Nuit
2. Booba – 100-8 Zoo
3. 113 – Les Princes De La Ville
4. Ärsenik – Regarde Le Monde
5. Saïan Supa Crew – Darkness

Jag har även shoppat lite inför resan. Från vänster: en Holga-kamera, vätkseersättning, huvudvärkstabletter, batterier och en massa film.

Innan shoppingen gick jag och klippte mig.

Om ni vill följa min resa kan ni kolla på min resedagbok.

Andra bloggar om: Marseille, fotboll, foto, hiphop, frisyr

Ibland undrar jag om jag ska skaffa skägg igen. Jag har ju haft det ett par gånger och jag tycker att jag passar ganska bra i det. Men jag undrar ganska mycket vad folk tycker om det. Inte bara av fåfänga utan även för att det känns som ett ställningstagande att ha skägg.

När jag hade skepparkrans på gymnasiet så var det mycket för att visa att jag faktiskt kunde ha det och för att visa att jag inte brydde mig om mitt utseende. Även fast jag gjorde det. Det brukar ju vara dom som förnekar det som bryr sig mest om sitt utseende. Promoe är ett typexempel på det.

Men vilka är det som har skägg? Varför är det så få personer som sitter på makt som har det, med undantag för Pagrotsky och en handfull kommunister. Gömmer folk något bakom det? Jag tror att jag gjorde det.

Är musikartister bättre med eller utan skägg? Jag gillar nog Bruce Springsteen bäst med skägg och Marvin Gaye bäst utan. Nu var ju inte det frågan egentligen utan ska jag skaffa skägg igen eller inte?

Jag är sjuk och sitter och lyssnar på Night Train med James Brown. Det är sorgligt att alla hjältar ska dö någon gång. Sånt gör mig alltid orolig.

Jag har sagt upp mig från mitt butiksjobb nu. Nytt år, nytt jobb. Nytt liv? Jag vill det, men jag lever som alltid i dåtid. Grubblar över sånt som har hänt och lyssnar på musik av döda artister. Kom att tänka på en liknelse, att man kör en bil med så smutsiga rutor att man inte ser framåt utan bara bakåt genom backspegeln. Så känns mitt liv just nu.

Min kompis Markus skrev om tåglåtar i sin blogg för ett tag sen och jag kom på att jag gillar tåglåtar. Det var en tåglåt på tv idag, på ”kvalitetsserien” Las Vegas. Gladys Knight var med som sig själv och uppträdde på Casinot med Midnight Train To Georgia.
Det sköna med tåglåtar är att dom handlar om att åka från något, till något mål. Det känns alltid så problemfritt att åka i dom låtarna. Den senaste månaden har jag suttit 30 timmar på tåg. Det är nästan en arbetsvecka. Men jag har bara åkt tillbaka till saker. Hemstaden, mitt ex och släkten.

Min vän Kevin ska åka på roadtrip i USA igen. Även om det känns lite som att åka tillbaka så vill jag verkligen följa med. Jag måste bort.