Full på sprit och med dans i skorna klev jag in på Jazzhuset igår. Tack vare att jag kände vakten lyckades jag komma in som sista person. Det kändes bra. Stället var verkligen knökat, den lilla scenen likaså. Hela I’m from Barcelona stod där och trängdes. Det var en brokig skara alternativa Jönköpingsbor som hade en bra scennärvaro men som framförallt såg ut att ha ruskigt kul. Även fast det inte är min kopp av fika så rycktes jag med av deras spelglädje. Spritfyllan kan ha gjort sitt till den med…

En tjej som såg ut som Sofia för fyra år sen övertygade mig att jag skulle säga att jag jobbade som brandman till henne. Detta ledde till att jag kom på en dans som jag kallade för brandmannen. Den gick ut på att ha en ful min samtidigt som man försökte få kontroll på den vilda brandslangen. Ingen fattade nog den egentligen, inte ens jag själv när jag i efterhand försöker återskapa den. Den är inte lika klockren som sheriffen eller lassot helt enkelt, som jag också körde. Jag kände mig som en marionett ett tag och fick utomkroppsliga känslor där jag såg mig själv fuldansa inför en skara med nyfikna åskådare. Uppenbarligen hade dom inte sett till denna rara konstform tidigare. Eller så var dom bara avundsjuka för att dom själva inte vågade släppa loss galenskapen.

Apropå galenskap så fick jag ett infall att jag skulle ligga med den där brandmansälskande norrlänningen. Mest bara för att det skulle vara så coolt att gå in i en tidsmaskin och ligga med sitt ex för fyra år sen. Idéer kan verka så bra ibland när man har druckit sprit men dagen efter inser man hur sjuka dom egentligen är. Men sjuk på ett roligt sätt i det här fallet.

Andra bloggar om: Fylla, Musik, Jönköping, Ex, Brandman, Fuldans, Sex, Tidsmaskin

Jag ska börja jobba med IT verkar det som. Via E-mail har jag snackat med vad som verkar vara min blivande chef. Nu ska det komma ett anställningskontrakt via vanliga posten som jag ska skriva på. Sen ska jag börja jobba från mitt hemkontor. Det vill säga vid denna dator som jag ändå sitter framför några timmar om dagen. Skillnaden kommer bli ett mindre aktivt bloggande min ett större saldo på kontot.

Jag känner mig ganska nittiotal i Stockholm. IT är så… jag vet inte vad, jag hittar inte orden riktigt. Jag har i alla fall kommit på vad som gör en vuxen, en attachéväska. Jag funderar seriöst på att köpa en.

När jag tar en välförtjänt paus och kokar en god fika måste jag ju ha en bild på min kärnfamilj. Eftersom jag inte har någon kärnfamilj så måste jag ju fejka en, så jag tog fram den här bilden med mina färdigheter i Photoshop.

Andra bloggar om: IT, Hemkontor, Stockholm, Koka fika, Photoshop

Att kaffe och musik hänger samma är sedan länge känt. Därför tänker jag inte bli djupgående i ämnet. Men jag undrar hur många låtar som har blivit till i kafferus. Det måste nästan vara mer regel än undantag med tanke på hur många liter kaffe som kokas under en inspelning.

” It’s early in the morning
About a quarter till three
I’m sittin’ here talkin’ with my baby
Over cigarettes and coffee”

Jag vill veta hur många sena nätter med kaffe, cigaretter och kvinnor Otis Redding tillbringade innan han skrev Coffee and Cigarettes. Jag undrar om Bob Dylan menar att dom spår i kaffesumpen när han skrev dessa rader i One More Cup Of Coffee.

“Your sister sees the future
Like your mama and yourself.”

Nu är det schlagertider och Carolas vinnarlåt kommer spelas sönder och övergå från en okej schlagerdänga till att bli en landsplåga inom kort. Som ni kanske vet eller i alla fall förstår så är jag inte så förtjust i schlager, inte i Carola heller för den delen. Men jag har faktiskt blivit engagerad i Bulgariens bidrag till förra årets Eurovision Song Contest, Kaffe heter dom. På deras hemsida kan man ladda ner videon till låten Lorraine. Den är något ekivok så en varning utfärdas till känsliga personer. Den är väl värd att kolla på, inte minst för den underbara detaljen att gitarristen har en Spin Doctorsmössa över tio år för sent.

Andra bloggar om: Kaffe, Koka fika, Musik, Melodifestvalen, Schlager, Carola, Bulgarien

Marknaden för snabbkaffe exploderade under andra världskriget. Dels för att USA köpt in allt överskottskaffe från Brasilien för att rädda deras ekonomi och därigenom undvika ett nazistiskt maktövertagande och dels för att amerikanska armén köpte in enorma mängder. Dessa anledningar är också sammankopplade. Stora delar av överskottskaffet var gjort av robustabönor och höll en undermålig kvalitet och det passade utmärkt att göra dessa till snabbkaffe eftersom det nytt som det var ändå smakade rävgift.

Armén köpte in snabbkaffet för att soldaterna i skyttegravarna skulle kunna koka fika under de usla förhållandena som rådde. Kaffet skulle hålla dom varma och alerta men samtidigt lugna. I första delen av dokumentären Black Coffee så uppmärksammades att kaffe är den enda drogen som är både uppiggande och avslappnade på samma gång, det är som amfetamin och vin på samma gång som den intervjuade sa. Armén hade tidigare gett soldaterna amfetamin men då tappade de ofta lugnet och förståndet alldeles. Omdömet tappades nog helt när soldaterna drack sprit också så kaffe måste ha varit den perfekta drogen.

Man kan anta att många liv räddades tack vara kaffet. Det måste alltså vara en hjältarnas dryck. Det håller en alert, fokuserad men samtidigt lugn, vilket är precis det som behövs för att utföra hjältedåd. Lustigt kan tyckas är att min vän Petrus har nämnt både Fantomen och Zorro i sina kommentarer.

Fantomen som inte dricker något starkare än mjölk, dricker han en god kopp kaffe månne tro?

Andra bloggar om: Kaffe, Koka fika, USA, Brasilien, Dokumentärfilm, Droger, Hjältar, Fantomen, Zorro

Igår slökollade jag på den andra delen av Black Coffee på kunskapskanalen. Den handlade om kaffe och ekonomi. Jag snaskade på en motsägelsefull men god chokladboll. Den innehöll dels Änglamarks rättvise- och kravmärkta kakao och en skvätt kaffe av mollbergs blandning från Zoegas som ägs av Nestlé. Det var en god och söt chokladboll men den hade nu en bitter bismak. Först trodde jag att det var kaffet som hade stått för länge och blivit till mer garvsyra än kaffe, sen funderade jag på om det var kakaon men sen kom jag på att det måste vara samvetet.

Dokumentären visade hur hänsynslös kaffemarknaden verkligen är. Det visste jag redan men jag har alltid låtit smaken och bekvämligheten gå före. Mitt år på folkhögskola var fyllt med det äckliga kaffet Organico som är både rättvise- och kravmärkt. Nu har jag inte testat det i någon annan bryggare än skolans, det skulle ju kanske kunna vara gott i en pressokanna. Det gjorde att jag fick en avsmak för det politiskt korrekta kaffet. Men efter att ha sett den här delen av dokumentären Black Coffee så har jag bestämt mig att snarast köpa ett paket av pk-kaffet Mut Vitz från Chiapas i Mexiko. Jag har köpt det förr och varit nöjd även om det inte var någon religös upplevelse. Ett minus till deras hemsida är att det knappt står något om själva kaffet. Jag vill ju veta vad det är för bönor i kaffet.

Andra bloggar om: Kaffe, Koka fika, Ekonomi, Dokumentärfilm, Folkhögskola, Chiapas, Mexiko

Okej nu skriver jag faktiskt om sex för ovanlighetens skull, men det är inte för att få träffar i sökmotorer eller liknande som Fanatikern gärna skulle vilja påstå.

Jag kokade mig en god kopp fika av mollbergs blandning och kollade på Kunskapskanalen som ägnade hela kvällen åt den smått magiska drycken kaffe. Jan Gradvall var med och snackade i början av kvällen och det ökade både mitt hat och min kärlek till Febergänget. Hatet för att elitismen kom fram så tydligt och kärleken för han verkar älska kaffe lika mycket som jag. Musiken lämnar jag utanför den här gången.

Dom snackade i alla fall om kaffets roll i kulturen, speciellt vilken plats och funktion det har i filmens värld. Det visades då självklara klipp från diverse polisfilmer där det klagas på ”rävgiftet” och ur Twin Peaks där kaffet verkar vara så gott att man skulle kunna tro att det var en himmelsk dryck.

Angående himmelsk dryck så blev kaffet faktisk välsignat av påven efter att han smakat på denna syndadryck som ville förbjudas av kyrkan. Präster inom sufismen hade länge innan använt kaffet för att komma närmare Gud och det var genom dom det fick sin spridning till Turkiet som senare sålde det till Europa.

Kaffet har alltid fört folk samman och har alltid haft en viktig social roll, även det ofta bara är en ursäkt för att träffas och prata lite. Men man kan inte neka att det ändå har denna sociala roll. När man på 1700-talet drack 7-8liter vin om dagen och en del brännvin ovanpå det var det säkert befriande för många att träffas över en kopp kaffe på något kaffehusen. Dessa kaffehus var en plats där folks samlades för att diskutera kultur, skvaller och till mycket stor del politik, precis som det också är idag. Det diskuterades självklart politik och planer lades på krogarna också men inget hände i och med att folk blev för packade helt enkelt.

Det sägs att Franska Revolutionen till stor del planerades på olika kaffehus. Någon av agitatorerna sägs ha placerat ett blad i hatten för att symbolisera ett av kaffehusen vilket följdes av stamgästerna där. Man kan alltså säga att kaffet hade en roll i revolutionen. 1791 startades den största slavrevolutionen genom tiderna på nuvarande Haiti inspirerat av Franska Revolutionen två år tidigare. Kaffet hade även roll här, slavarna slog nämligen sönder kaffeplantagen där de arbetade under vidriga förhållanden.

I Turkiets kaféer fick inga kvinnor vara, men sultanens kvinnor fick dricka och bli sådda i sumpen och se om de hade tillfredställt sultanen. Det är därifrån att spå i sumpen kommer, men det spås självklart om annat än sex sedan dess.

Precis som i Turkiet fick inte kvinnor vistas på kaffehusen i England som på 1700-talet hade 2000 kaffehus enbart i London. Detta var innan te blev folkets dryck, på tiden då te var till för kvinnor och barn. Det fanns undantag för kvinnor som gjorde att dom kunde vistas i kaffehusen, det var om dom jobbade där, som prostituerade. Men detta var inte känt, det som hände i kaffehusen stannade i kaffehusen.

1674 skrevs en allmän begäran om att förbjuda kaffe som stöddes av tudentals kvinnor i England. De var upprörda över att deras män kom hem från kaffehusen och bortförklarade sin oförmåga att utföra sina plikter i sänghalmen med att de hade druckit kaffe. Kvinnorna sa om männen att det ända som var vått på dom var under näsan, det ända som stod på dom var öronen och så vidare. Här kopplas kaffe, sex och revolution ihop till en trekant. Männen skrev samma år ett svar på kvinnornas begäran. Vad som än skrevs där så var sanningen att männen inte kunde utföra sina sexuella plikter p.g.a. att dom varit med prostituerade på kaffehusen.

Även om dokumentärfilmen Black Coffee tog upp allt ur kaffets tusenåriga historia med fokus så missade den Sveriges kaffekultur. Den missade det svenska ordet fika, som inte kan översättas till något språk. Kanske var det därför den reviderade bort Sverige ur kaffehistorien? Jag vill i alla fall lägga till hur ordet fika sägs ha kommit till. Det har sitt ursprung i det ryska språkets ord som uttalas ”kafi” och är helt enkelt en omkastning av bokstäverna.

Jan Gradvall var med och diskuterade kaffe och cigaretter och hur den kombinationen börjar dö ut i och med hälsovågen som nu sveper över världen med GI, Atkins och allt vad det nu heter. Detta gör det kanske bara mer rock n’ roll med “coffee and cigarettes”. Hur som helst är det något magiskt med kaffe, “kaffe och cigaretter” och låten Coffee and Cigarettes. Ingen kan hylla det här osunda levernet bättre än Otis Redding i världens kanske bästa låt genom alla tider.

Andra bloggar om: Kaffe, Sex, Revolution, Jan Gradvall, Koka fika, Dokumentärfilm, Trekanter

Jag har aldrig varit ett riktigt hockeyfan. Jag valde att heja på Djurgården av en slump då det var final mellan dom och Malmö, jag sa helt enkelt att jag hejade på dom i blått som visade sig ta SM-guld samma match.

Jag är fortfarande inget hockeyfan, men nu engagerar jag mig i slutspelet. Djurgården är ju som bekant inte med och kämpar och Brynäs har alltid varit mitt hatlag, så dom kan jag inte heller hålla på. Jag hatar nästan Brynäs lika mycket som AIK som är den lömska Fanatikerns favoritlag. Jag väljer att inte besvara hans lögner om att min blogg mest handlar om sex, utan ställer bara frågan: hur går det för AIK i hockeyn egentligen?

Ja varför engagerar jag mig i slutspelet då? Inte för Brynäs del, även om mitt hat har svalnat med åren, Speciellt sen jag flyttat till Göteborg. Jag håller faktiskt på Frölunda, av den enkla anledningen att jag har jobbat på två hemmamatcher på Scandinavium och hoppas på fler tillfällen att jobba där. Jag hoppas även på att få jobba när Morrissey spelar och smyga in och kolla på några låtar när tillfälle ges.

Andra bloggar om: Slutspel, Djurgården, AIK, Brynäs, Frölunda, Morrissey

“Do the ladies run this motherfucker?
(Hell yeah!)
SAY Do the ladies run this motherfucker?
(Hell yeah!)
Put it down for the bitches all across the map
All the real live bitches all across the map
Go ahead, go ahead, go ahead, go ahead”
Rah Digga – Do The Ladies

Idag är det ju internationella kvinnodagen och det tänkte jag fira med att skriva om mina bästa kvinnliga rappare. Jag tänker inte ranka dom utan jag tycker lika bra om alla fyra. Annars har dagen denna dag inte känts så speciell. Jag har mest kokat fika och kollat på serier.

Jag vet inte om det här inlägget tillför mycket till kvinnokampen, men det var väl inte direkt det som det var menat till heller.

Lil Kim

Det första jag hörde med ”The Queen Bee” var hennes dirtytalk med Biggie på hans debutskiva Ready to Die från 1994. En sexscen utspelar sig över en sliskig R&Blåt från tidigt 90-tal och det sägs att den var väldigt autentisk. Förutom att ha varit nära B.I.G. så är Lil Kim mest känd för sina skandaler, framför allt hennes hemska klänning på MTV music awards. Nu sitter hon i fängelse i ett år för mened. Innan hon blev fängslad så han hon göra en skiva där hon gjorde upp med alla rykten och skitsnack.

“Besides God, what the fuck should I fear?
The only one could stop me is that chick in the mirror
I built my career on, blood sweat and tears
And I’m still here, gettin stronger each year
Cause what don’t kill me, could only help build me
I guess all that dirt just made me more filthy
If being loyal’s a crime, then I’m so guilty
If you was missin a spine you’d still have to feel me
Some came and went but your girl is everlasting
‘Til the day I’m gasping (gasping)
And niggaz droppin tears on my Versace casket
And I’m, reunited with Big, like nigga what happened?
Shit got drastic, I missed you with a passion
By now they should realize I’m not the average rap chick
Ain’t nuttin they could do now to stop my shine
This is God’s plan homey, it ain’t mine”
Lil Kim – Last Day

Rah Digga

Rah Digga, 1st lady of the Flipmode Squad är en tuff brud med en skön blandning av lite sex och politiska texter. Hon debuterade på Fugees The Score 1996 på låten Cowboys tillsammans med Pace 1 och Young Zee från Outsidaz som hon också senare har jobbat tillsammans med.

“Spend a few peso on some chili con queso
Thinkin how I used to wax rappers back that eso
Be in San Juan, on the carriage like I’m Cam’Ron
Wit a nigga tryin to chew my tampon with my pants on
I’m gettin money off the books like I’m Beatnuts
Make em sign pre-nups, word to my C-cups
Fuck with they heads like Kahlua, milk and vodka
Then tell they punk ass to move on like Silkk the Shocker
Word to my godfather, who bombs harder
Be out to get the paper like Inga and Shawn Carter”
Rah Digga - Curtains

Trina

Miamis egen diamond princess har länge samarbetat med Trick Daddy och hans Slip N Slide Crew. Hon har gått från att bara rappa om sex och bling bling till lite allvarligare saker. Det är framförallt hennes röst och kaxiga attityd jag älskar med henne, hon kallar sig själv da baddest bitch och jag är nog beredd att hålla med henne.

“Look boo what da deal
You got my cash for you roll up in here
I know you be packing the steel
But I can’t give you brains
And get my lipstick smeared
Look playa don’t be grabing my braids
You got some cash then I’m easily persuaded
This ass thats all it takes
See I can last all night and all day
Miss Trina zem zema
Fuck a Bema I got me a Benz and some rims
Tinted windows and some tens
I tell you time again I’m fine enough to even take your mens
look a here Slim
I swear the South Beach let me speak
For you touch me you gonna treat
And put some sandtins on my feet
Take me to the beach
Now I’m gonna show you a real freak
Oww”
Trina – No Panties

Jean Grae

Jean Grae är en av dom mest öppna och sympatiska rapparna jag känner till. Hon kommer från att ha hängt i parker med Talib Kweli och uppträtt på spoken word-kvällar till att ha blivit en av dom mest älskade rapparna, av andra rappare. Skivbolagen har alltid motarbetat henne men hon har kunnat klara sig fram ändå med hjälp av bl.a. 9th wonder som har skänkt henne beats som hon aldrig skulle ha råd att köpa annars. Hennes texter är så öppna och personliga att de skulle kunna vara hennes dagbok. Det är dessutom tekniskt invecklade vilket är väldigt sällsynt bland kvinnliga rappare.

“I got some plastic
But can’t even use it, the bad credit’s so drastic
Ask me bastard if I’m signed, I rhyme sick
But niggas is quick to turn they back on spitters with clits
Hit em with this, and ridiculous phrase flow that exit my lips
Hey yo, I mean my face, though
They still want chicks with tits and ass out
My respect is worth more than your advance cash-out”
Jean Grae - Knock

Andra bloggar om: Internationella kvinnodagen, hiphop, koka fika

Som Gevalia tidigare påpekat så har skvallertidningarna och skvallret en central plats på många arbetsplatser. Min är en av dom. Hörde du att hon hade gjort det med honom och han är dum i huvudet, han dricksar aldrig och blir alltid för full, hon har så fula kläder, hörde du att han inte blev insläppt på Valand osv.

När jag var på soulklubb på sportbaren Score så snackade jag med en kollega som jobbar där om det hela. Jag gillar verkligen henne. Vi är ganska lika på många sätt, vi försöker hålla ryggen fri, vi är hyfsat intellektuella och är inte lika ytliga som alla andra i branschen. Hon sa i alla fall en så sann sak, att om du snackar skit om folk så snackar folk skit om dig. Nu bryr jag mig inte så jättemycket om folk gör det, men jag tänker mig för nu om jag säger något om en kollega. För folk är falska, det vet jag.

Det finns en bartender på mitt jobb som är väldigt nyliberal. Jag gillar hon, trots det. Jag vet inte vad det är med honom men han är väldigt sympatisk trots att han är så otroligt bitter. Det måste vara det att vi trots våra brett skilda åsikter kan diskutera allt möjligt. Han slutar aldrig att förvåna mig. När jag förra veckan påpekade att den söta tjejen var lik Drew Barrymore så klämmar han bara ur sig ”hon brukade suga kuk på toaletter i Hollywood för att få kokain”. Jag blev alldeles stum när han sa det och det dröjde en vecka innan jag frågade honom hur han fått reda på det. Tydligen så var det en känd göteborgstrummis som hade hört det på någon Hollywoodfest.

Nu ska jag snart hem till en vän och koka en god fika. Det var alldeles för längesen vi träffades. Jag måste skylla på att vi lever i skilda världar, d.v.s. natt- respektive dagjobb. Självklart är han bloggare också, Kurage kallar han sig. Men innan det så måste jag betala min medlemsavgift i Planka.

Andra bloggar om: Skvaller, Drew Barrymore, koka fika