Jag saknar att vara the bad guy ibland. Det känns som jag är alldeles för snäll nu för tiden. Jag låter folk trampa på mig och biter ihop som en kontorsslav som tror att han kan göra karriär genom att bara stå ut med sin sadistiska tyrann till chef.

Jag undrar om mitt långfinger lever fortfarande? För drog jag det snabbare än Lucky Luke på ren reflex till vem som helst som var i min väg. Jag saknar att vara hatad av vissa och älskad av andra. Då var allt svart eller vitt, idag känns allt lika grått och trist som Göteborgs väder.

Jag saknar att leva thug life med min evige vapendragare Erik. Jag kommer aldrig att glömma folks sura miner och klagande suckar när vi satte på hiphop och höjde volymen på stereon när andra ville lyssna på Kent eller annan skitmusik. Vi skrek alltid med på det mest politiskt inkorrekta meningarna bara för att provocera de tråkiga myspopparna.

”I’ll murder you…you…and you
Don’t give a fuck about you..you…and you

We gettin bitches, bitches, money, money, basically
There ain’t no kissin, we just fuckin honeys, basically
You see y’all snitchin niggaz talkin funny, basically
Me and my niggaz is known to keep it ugly, basically”
Capone N Norega – Straight Like That

Jag saknar kaosfyllorna, ljudet av krossat glas, lukten av sprejfärg, att bli utkastad från krogen för andra gången samma kväll. Jag saknar att hamna i bråk med samma personer på samma fester och ändå komma tillbaka för att det var en för liten stad för att välja andra fester. Jag saknar mina värsta antagonister. Jag saknar att smyga in öl på krogen och att discodricka. Jag saknar att vakna upp och undra vad fan som hände och ha kramp i händerna på morgonen för att man har hållit hårt i ett järnrör när man slog sönder saker kvällen innan, d.v.s. krigarhänder.

“You and I we can die together,
yo shit don’t change
We’ll always be thugs forever”
Capone N Norega – Brothers

Det känns som att det mest farliga jag gör nu är att ladda ner musik och planka på spårvagnen. Det är enklare och roligare att leva lite mer svart/vitt än den gråa vardagen jag pinar mig genom nu. Då levde jag varje dag som om den var min sista. Idag lever jag mer varje dag som att det är en måndagsmorgon.