För ett tag sen, kommer inte ihåg om det var några månader sen eller om det var ett par år sen så fick jag reda på att folk i min hemstad var förvånade och lite upprörda över att jag gillar R Kelly. Det kändes som att det gick skvaller om det och att dom satt i krismöte för att eventuellt göra en intervention för att få mig att lyssna på musik som enligt dom var okej.

Jag förstår inte varför man inte får lyssna på vissa artister? R Kelly är typexemplet på en sån artist. Varför är det konstigt att lyssna på honom om man har lyssnat på Otis Redding i många år, eller Ray Charles för den delen. Ray Charles var ju ändå en av grundarna till R & B, rhythm and blues. Han förenade den andliga gospeln med den köttsliga dansmusiken. Precis samma sak gör R Kelly idag, men i en annan tappning måhända. Har folk ens gett honom en chans? Det dröjde innan jag gjorde kan jag erkänna. Men idag tycker jag att han är ett musikaliskt geni mer eller mindre.

Jag skäms fortfarande lite över att jag lyssnar på honom. Precis som jag skäms över att jag gillar på Kaah, precis som jag skäms över att jag gillar D’ Angelo och till viss del Prince. Har folk en mall med vad som är okej att lyssna på? Typ jag gillar Indiepop, Electroclash och så finns det utrymme för ett visst antal låtar som jag gillar ironiskt, typ hits. Men ingenting annat går att lyssna på, vad ska folk tro om mig då? Varför ursäktar sig folk med att dom gillar låtar ironiskt? Antingen så gillar man en låt eller så gör man det ej. Svårare än så är det inte. Jag tycker att det sorgligt att folk ska skämmas över och ursäkta sig för att man gillar en artist eller låt. Jag är övertygad om att dom flesta i alla fall har en låt dom skäms över.

Skriv vilken låt du skäms över i kommentarerna. (Det går bra att vara anonym.)

Ett tråkigt svennigt i trettioårsåldern satt och åt i matsalen. När jag närmar mig så hör jag att dom är i någon slags diskussion. Kanske klagar dom på stället? Dom lät ganska upprörda i alla fall. När jag precis har passerat dom så hör jag hur mannen säger till kvinnan –Vad är det där för en bohemdiskare?

Varför? Vad hade jag gjort? Var det för mitt skägg? Var det för att jag släpade fötterna efter mig lite när jag gick förbi dom? Eller Var det så att dom hade bestämt sig för att hata stället redan innan dom kommit dit? Men varför satt dom då kvar i ett par timmar och drack då?

Mitt andra jobb var jag på personalfest med i förra veckan. Vi åkte till köpen hamn. Men det var en minut från att jag missade det. Min rumskamrat som jag också jobbar tillsammans med var nämligen allvarligt matförgiftad och tvekade in i det sista om han skulle följa med eller inte. Vilket han inte gjorde. Det resulterade i att jag fick springa genom hela Nils Ericssonterminalen och ut på parkeringen för att till min förskräckelse se att Köpenhamnsbussen rulla iväg. Som tur var så stannade den. Det är inte första gången jag kommer i sista sekunden. När jag skulle åka tåg för ett tag sen så kom jag samtidigt som konduktören blåste i visselpipan.

Det var en trevlig personalfest i alla fall som började på Carlsberg med rundvandring och lunch, för min del utebliven lunch eftersom ingen hade beställt veganmat till mig. Men det löste jag smidigt med att dricka desto mer öl och snaps. I det spåret fortsatte det och det blev ganska många öl och tequila innan kvällen slutade på hotellrummet.

Snart ska jag på personalfest på mitt andra jobb där jag blev kallad för bohemdiskare. Jag gillar att glida fram i livet och gratisfyllor är bland det bästa jag vet. Vi ska ha maskerad. Jag blev igår övertygad att klä ut mig till flygvärdinna. Vilket är ganska kul. En av servitriserna tror redan att jag är bög och det skulle ju inte få henne på andra tankar direkt. Men jag är lite rädd för min bögchef som stött på mig ett par gånger. Jag tror att han har svårt att ta ett nej från en skäggig bohemflygvärdinna.

Efter en seg bilresa (det tog 30 minuter från Linnégatan till Johanneberg) så var vi äntligen framme i Borås. Det blev inte bättre av att vi satt fyra personer i baksätet heller.Trägårn’ där hundarna skulle spela var ett ganska mysigt ställe. Det kändes som man var hemma hos någon eller något liknande. Logen var väldigt gemytlig och kändes som arketypen för en loge. Väggarna var fyllda med signerade affischer från band som spelat där tidigare. Någon hade skrivit ”tjejer kan” på Sahara Hotnights affisch

Uppladdningen inför spelningen var seg. Alla kändes trötta och oinspirerade. Alla utom Pompe som kom en stund innan dom skulle gå upp scenen. Kanske kan det ha berott på att han druckit en halvliter vin i bilen från Göteborg? Han levererade också årets hårchock.

Boråsarna var skitfulla och röjiga. Det i kombination med det dåliga ljudet gjorde att spelningen kändes väldigt punkig. Det kändes som låtarna gick lika snabbt som på en Ramoneskonsert och spelningen var över på nolltid utan att jag fått allt för bra bilder. Jag är missnöjd med nästan alla. En blev dock bra. Jag tog den exakt samtidigt som en annan så jag fick med blixten från den kameran.

Vi hade lite efterfest i logen först och sen försökte vi panikragga en efterfest eftersom den utlovade efterfesten som Totta skulle ha blev inställd p.g.a. hennes bråk med sin pojkvän. Det gick inget vidare så vi dansade lite och önskade låtar av den småroliga DJ:en. Han hade tidigare kommit in i logen och dragit några snabba skämt på sin boråsdialekt.

” Äre ni som ä The Dogs elle’?
-Jag såg köpplet utanför.”

” Men ni ä van att få skäll va?
- Elle’ brukar ni tanka på OK?”

Detta ledde in oss på ordvitsar resten av vistelsen. Bland annat denna:

”Var brukar du tanka?
-Q6
Menar du inte Q8?
-Nej jag tankar aldrig fullt.”

Till slut fixade Totta en efterfest. Vi åkte hem till någon kille som hade fest i hans systers och hennes mans lägenhet. Han bjöd på en flaska Smirnoff som antagligen var deras. Jag gillade den lägenheten som var inredd med 50talsmöbler, några i string. Men mest av allt gillade jag några singlar. William Bell & Judy Clay – Private Number som jag länge funderade på att stjäla.

Dagen efter var några av oss och jag kände mig som ett spöke när vi gick genom hela Borås för att få i oss lite frukost på Max. Jag var nog den enda som var nöjd med maten där. Dom andra fick kalla supremeburgare och liknande. Typiskt när jag pratat så gott om Max innan. Precis innan vi ska kliva på bussen så börjar vi alla sjunga lite spontant…

” Start spreading the news
I’m leaving today
I want to be a part of it, Borås, Borås”