Jag läste nyss Fredrik Strages Mikrofonkåt (ja jag vet att jag är fyra år efter alla andra). Jag tyckte att den var ganska bra faktiskt. Även om jag kände till det mesta av hiphopens historia så fick jag en massa anekdoter om bl.a. MC Tim m.fl. som jag inte kände till tidigare.

Mitt favoritkapitel var naturligtvis det om wiggers. Wiggers fascinerar mig. Många skulle nog påstå att jag är en själv. Det förnekar jag naturligtvis in i det sista. Enligt Strage så skulle nog det göra mig till en wigger, en ”naturlig wigger”. Men om jag nu är en wigger, vilket jag förnekar så är jag nog en blandning av en postironisk wigger och en naturlig wigger.

De postironiska wiggrarna som Strage ogillar mest är de som övergår från att gilla de mest extrema sidorna av hiphop t.ex. guldtänder, snuskiga texter och tidningen Murderdog på ett ironiskt sätt till att verkligen gilla det. De naturliga wiggrarna är något äldre och mognare än andra wigger och har adopterat den svarta livsstilen så länge att det knappt tänker på att den är svart längre.
Jag tycker att guldtänder är coolt, jag försvarar mig självklart med att det är kitschigt. Jag tycker att snuskrap är roligt och ibland bra, jag försvarar nog det med kitsch också. Jag läser tidningen Murderdog och trots sin bristande journalistik och fattiga språk så tycker jag verkligen att den är bra. Dom rapporterar om artister i småhålor i hela USA till skillnad från andra tidningar som i.a.f. tidigare har varit väldigt fokuserade på framförallt New York och Los Angeles. Men detta gör ju att tidningen blir mer exotisk och i.o.m. ökar risken att jag verkligen är en wigger.

Jag har sagt ”sho bre”, brorsan, och habibi så länge nu att jag att jag inte tänker på det längre. Men jag har ju faktiskt invandrar kompisar försvarar jag mig med. Jag börjar ofta sms med yo och avslutar dom med peace. Jag hiphopkramar kompisar och bekanta. Detta gör ju mig till en naturlig wigger. Hjälp är det verkligen så illa att jag är en wigger?

Fyra år har gått sen boken skrevs. Mycket har hänt sen dess. Wiggerismen infiltrerat samhället så snabbt och smidigt att ingen har tänkt på det. Den har nästan blivit en del av folkhemmet. Alla i Malmö vill flytta till Möllan och äta falafel. Nu är majoriteten av musiken som spelas på Mtv svart. Tjejerna skakar rumpan som aldrig förr. Killar börjar också använda bling. Alla lyssnar på hiphop, även dom som hatade det förut. Dom flesta vill se sig som ironiska och inte riktigt kännas vid att dom faktiskt lyssnar på det.

Det har tillkommit en ny kategori av wiggers, överklasswiggers. Jag har inte riktigt uppmärksammat det tidigare mer än att prinsessan Madelene kör en Lexus. För några veckor sen på en bratklubb på avenyn där jag jobbar tillsammans med två överklasskids kom jag i kontakt med det först. En kväll när vi stängde så hörde jag hur några började beatboxa i micken som finns i DJbåset. Först trodde jag att dom bara skojade, vilket dom antagligen gjorde till viss mån men efter ett tag så hör jag hur jävla grymma dom faktiskt var. Speciellt en av dom som kör Rahzel’s If your mother only knew. Den är bland dom svåraste låtarna att köra eftersom det är trummor basgång och sång på en och samma gång. Han gjorde det ganska bra dessutom. Det finns även en hiphopklubb på det här stället så det gör ju saken ännu mer uppenbar. Dessutom så finns det en tag där inne i graffitistil med ett adligt efternamn. Hans kompis som f.ö. ser ut som och kallas för prinsen lever ett thuglife fast med några fler nollor på bankkonton. Han fyllekörde sin pappas Mercedes i 500 000 kronorsklassen och kraschade den i ett träd så att den stod vertikalt och började brinna. Självklart ljuger han, begår försäkringsbedrägeri och kommer undan med vårdslöshet i trafik.

Det är inte konstigt att unga överklasskillar dras till svart kultur och hiphop i synnerhet. Det är utanförskapet som gör det. De känner sig rotlösa och vill tillhöra något. Något som är en slags subkultur men ändå mitt i mainstream för tillfället. Lagom radikalt med andra ord. De vill vara lika coola rapparna på tv. Dom har råd att spruta ut champagne av märket Cristal på gold digger-tjejerna som avundsjukt tigger om drinkar i utbyte av lite hångel eller adlig säd, så varför inte göra det?

Frågan är nu om jag är en wigger eller inte. Antagligen så är jag nog det. Men vem är inte det idag?